Stella Polaris

I ett krig spionerar staterna väldigt mycket på varandra. Finland hade utvecklat en effektiv organisation för avlyssning av den Sovjetiska radiotrafiken. Det kallades för signalspaning. Man ville veta vad motparten planerade att göra. Under vinterkriget och fortsättningskriget 1939 – 1944 lyssnade man mycket. Då fortsättningskriget gick dåligt 1944 beslöt man att skicka resultatet av signalspaningen till Sverige tillsammans med signalspanarna. Man kallade denna hemliga operation för Stella Polaris.

Under 1943 började det se ut som att Nazityskland skulle kunna förlora kriget. I Finland såg man med stor oro på detta. Finlands krigsstrategi byggde på en tysk vinst.

Man började i all tysthet planera för vad man måste/kunde göra om Tyskland förlorade. Diplomatiska fredstrevare sändes via Stockholm till Sovjet. Hur skulle det vara med en separatfred? Detta lyckades inte.

I början av juni inledde Sovjet en storoffensiv längs Karelska näset. Finlands armé drevs tillbaka. Efter blodiga strider vid Tali-Ihantala stoppades anfallet, men Finlands krafter var uttömda. En finsk fredsdelegation reste till Moskva. Ett avtal om vapenstillestånd undertecknades med hårda villkor för Finland.

Finland hade under kriget avlyssnat den ryska radiotrafiken. Detta material var sprängstoff i krigstid. Krigsledningen ville föra ut allt detta tillsammans med alla signalspanare. Planeringen av utförseln av signalspanarna och deras material hade startat i god tid före vapenstilleståndet.

Den 22 september 1944 kom tre fartyg till Nämpnäs och Österfjärden. Det var S/S Maininki, S/S Osmo och S/S Georg. Varje fartyg kunde ta cirka 240–250 passagerare.

Personerna som skulle fly med båtarna kom med tåg till Närpes järnvägsstation. Det var folk som arbetat med signalspaningen och deras familjer. De torde ha varit sammanlagt 750 personer.

Efter mat och vila fördes personerna med buss till Österfjärden och lastades ombord på fartygen. Färden mot Sverige och säkerheten kunde börja.